Skiva trettioett.

Efter åtta månaders höst har då Göteborg intagits av sommarvärme. Lillasyster är glad över värmen och solen och har solskyddsfaktorn i högsta hugg för att kunna njuta fullt ut. Det enda som gör det hela lite sorgligt är att det går så fort. Idag doftade det redan både hägg och syrén och allt runt omkring blommar helt hysteriskt. Hinner ju inte riktigt med. Och känslan av att vara utan ett eget crew pickar på lite uppmärksamhet, men jag förtrycker den. För mitt sammanhang kommer, det finns ett slut på ICA-perioden och framförallt; jag har en kärlek som lyfter mig uppåt. Jag kanske inte har den största umgängeskretsen att hänga med, kanske inte en telefonbok med en massa folk som jag måste ringa och fråga vad de gör men jag har träffat någon som jag delar en vardag med. En vardag som ofta har guldkant. Som idag. En kall Mythos/Alpha på Lilla Tavernan på Olivedalsgatan och god grekisk mat och massa struntprat. Efter en hemskt lång dag på jobbet var det utmärkt. Tack älsk! <3
I onsdags fick jag med beröm godkänt av min psykolog. Det var ett bra sista samtal. Vi kunde knyta ihop det som vi pratat om under våra sessioner. Lärorikt, jobbigt, svårt och skönt har det varit. Lärt mig att det är okej att känna. Att det tar lång tid för kropp och huvud att bearbeta sorg. Hittat riktningar, fått hjälp på traven med att hitta lugn inombords. Jag är så tacksam för all hjälp. Och det kommer bli lite tomt utan en bokad tid i kalendern.
Nu åker lillasyster hem till Dalarna ett par dagar. Vernissage i Falun, mat hos mamma och pappa. Träffa Livia och Melker. Höra mormors berättelse om Dalai Lama som hon träffat. Se mitt vackra fina Västerbyn i försommarskrud. Trots att Daniel lämnade mig där så kommer Västerbyn alltid vara vackrast. Och den vackraste bilden i huvudet är storebror i t-shirt och shorts, med hundarna kring benen, promenerande över någon av alla åkrarna.
VLMF? För minnena. För kärleken. För familjen. För hoppet. Och för mig. Godnatt.

Skiva trettioett.
Amon Amarth. Disturbed - The sickness. Electric Hellfire Club. Gamma Ray. Humor (Rally mm) In flames. Misfits. Project pitchfork. Rorschach Test - Peace minus one. Rorschach Test - Unclean. Septic flesh. Soilwork. Börjar från slutet. Soilwork är ett melodiskt dödsmetall-band från Helsingborg. Från början var de inspirerade av band som Pantera, Carcass och Meshugga, men efterhand började de rikta in sig mer på melodisk metal. Första skivan, Steelbath Suicide, släpptes 1998 och gav bandet stora framgångar och 1999 kom det andra albumet som ledde till att bandet introducerades i USA. Med draghjälp och reklam för skivan av självaste Rob Halford från Judas Priest turnerade bandet i både USA och i Europa (tillsammans med Nevermore). Under åren har bandets line-up ändrats ett par gånger men sångaren Björn "Speed" Strid är fortfarande kvar, fansens största besvikelse var att gitarristen Peter Wichers lämnade bandet av personliga skäl 2006. Soilwork turnérar för fullt och kan ses närmast på Metal Town i Göteborg och på Arvikafestivalen. Project Pitchfork är ett tyskt band i darkwave-genren. Med inslag av electro, gothrock och synth är det här riktigt bra. I februari 2008 släpptes deras senaste album, Wonderland/One million faces. Mer på skivan; mestadels deathmetal, rock från Illinois och glad svensk humor med favvogänget i Rally. Electric hellfire club är ett spännande band som blandar glam metal, techno, gothisk rock och samplingar till ett alldeles eget sound. Bandet bildades när en av medlemmarna i My life with the Thrill Kill Cult hoppade av och då istället startade Electric hellfire club. Dessa två band kommer tillägnas ett alldeles eget inlägg längre fram i bloggen.


Soilwork: http://www.myspace.se/soilwork
Project Pitchfork: http://www.pitchfork.de/
Electric Hellfire Club: http://www.electrichell.net/
Disturbed: http://en.wikipedia.org/wiki/Disturbed
Septic Flesh: http://www.myspace.com/septicfleshband

Dagens låt: In flames - Suburban me
Bonus: Papi Raul