Noja och de sju dygderna

Ok. Det här blir ett avbrott i mina vanliga blogginlägg. Eftersom jag har blivit utmanad av Elias att ta en titt på min dygdighet så kan jag inte låta bli att fundera. Det ska bli intressant.

Och de sju dygderna är alltså motsvarigheterna till de sju dödssynderna. Passar bra att se över detta så här när året börjar gå mot sitt slut, så jag vet vad jag ska bättra på! Jag passar på att önska alla läsare (hur många de nu är…) en riktigt god jul och så återkommer jag efter alla helger med en hel drös nya skivor och äventyr!

Noja och de sju dygderna.

Dygd - virt (motsats till vällust)

Jag tror inte att jag beskriver mig själv som särskild dygdig. Sex och sexualitet är för mig häftiga mind trips och det berikar mitt liv. Allt eftersom livet har gått framåt har dygdigheten ställts åt sidan. Att var dygdig känns i min värld som ganska gammalmodigt, önskar istället att kvinnor och män kunde njuta mer med den de vill med mindre dåligt samvete.

Öppenhet - öppenhet (motsats till girighet)

Jag ber att få hålla med Linnea på den här punkten, jag ser inte riktigt kopplingen till girigheten, men det kanske handlar om att bjuda på sig själv och ha ett öppet sinne. Och det tycker jag att jag har. Jag älskar att skämma bort mina vänner, bjuda in människor till mig och mitt och jag vill hjälpa till när människor ber mig om hjälp. Dock är jag kanske inte så bra på att erbjuda mig förrän någons problem står på min tröskel och knackar på dörren. Jag är ganska bra på att döma dock och allt som oftast är det jag som måste byta fot och ändra mig, vilket jag också gör.

Avhållsamhet - frenum (motsats till frosseri)

Nej. Avhållsam är jag absolut inte. Jag har väldigt låga trösklar att kliva över när det gäller att unna mig saker. Jag ser dock inte detta som ett problem, mer än när det ger mig slängar av ångest på grund av omgivningens förväntningar och oftast hjälper lite MSN-terapi från någon väl vald vän. Jag äter gärna gott, dricker gärna ett gott vin och tackar sällan nej till glass. Kan dock både spara och slänga bort godis och även ha det hemma utan att äta upp det, så ibland kanske denna dygd tar ut en liten triumf.

Flit - industria (motsats till lättja)

Jag är en väldigt rastlös person som oftast har saker att göra men som inte gör dom. Som nu till exempel ser jag mig mest som en person som går i skolan utan att plugga. När det är riktigt viktigt tar jag så klart tag i det, men det där att göra saker direkt när jag kommer hem från dagens lektioner, det kommer aldrig att bli jag. Natten innan, då passar det bättre. Om det dock är något jag är väldigt intresserad av eller något som skänker tillfredsställelse efteråt (som t.ex. städning) så kan jag vara riktigt flitig. Städa, sortera, kasta och få ordning. Där ligger min flitiga sida.

Tålamod - patientia (motsats till vrede)

Om tålamod i den här bemärkelsen kan översättas till engelskans patience så är det något jag har fått jobba med och lära mig att jag måste kontrollera själv. Jag vill oftast att saker ska hända fort och på mitt sätt, om de istället händer långsamt och på någon annans sätt blir jag ett monster. Så jag var visst inte särskilt dygdig på den punkten heller, men det kan alltid bli bättre och det har förändrats. Tack KBT för det!

Medmänsklighet - humanitas (motsats till avund)

Jag är nog inte särskilt medmänsklig, mer än till de människor jag tycker om och bryr mig om. Återigen, jag är snabb att döma och även det är en impulskontrollfråga som säkerligen går att träna upp. Avundsjuk är jag både titt som tätt, svartsjuk är jag dock aldrig. Jag tycker ofta att människan som helhet är konstig och en ganska korkad uppfinning. Men jag tycker mycket om andra människor, jag älskar sällskap och försöker finnas till för andra.

Ödmjukhet - humilitas (motsats till högmod)

Jag är inte ett dugg medveten om mina begränsningar, som man ska vara om man är ödmjuk, på det viset att jag utgår från att jag inte kan. Jag har lätt att döma mig själv och har svårt att ta både positiv och negativ kritik. Positiv tycker jag sällan att jag förtjänar och negativ ser jag inte som utvecklande utan som angrepp. Inte den bästa och mest dygdiga av inställningar precis. Försvarsställning är ett ord som kommer till mig när jag tänker på att vara ödmjuk, väldigt lätt att inta, väldigt svår att gå ur. När jag dock lyckas med det jag har planerat så fylls jag av stolthet och blir rakryggad och tre centimeter längre.

Nu är det upp till dig som läser att avgöra om jag är särskilt dygdig. Jag för min del tvivlar, för vem skulle klara sig utan sex, god mat, blockbusters på bio, dekadens och lust?

Julhälsning från Kvarteret Skatan, vad sägs om ett sånt här julfirande nästa år? :)
Kram från lillasyster.

Skiva femtiotre.

Glad första advent!
Efter detta långa uppehåll är det dags för ett inlägg igen. Idag står lussekattsbakning på mitt schema, äntligen få spela den låt som talar om att det snart är jul och i morgon äta frukost bestående av varm oboy och lussekatt.
Jag är för tillfället en ganska slö person, träningen känns inte alls meningsfull och på samma sätt som jag vill blogga för att det är roligt så vill jag träna för att jag tycker det är roligt. Jag ser mitt psykiska välbefinnande lika viktigt och även om jag vet att träningen hjälper mig där också, så ägnar jag mig åt andra saker istället. Och eftersom bara jag kan avgöra vad som är bra för mig så är det också jag som får bestämma. Det kommer ett nytt år snart, då är det bara att ta nya tag och efter ett par tre gånger är jag tillbaka i gängorna igen. Livet är för kort för dåligt samvete!
Skolan går bra, igår tog jag med mig min laptop till anatomilektionen och det var ett lyckokast, plötsligt kunde jag få direktbilder på det som vi pratade om och det gav mig så mycket mer. Och när jag dessutom skriver fortare och mera lättläst på min kära lappie så är det bara vinster. Tack biblioteket för uppkopplingen! Och om någon vill köpa en julklapp så vill jag ha den här underbara boken. Så i morgon ska jag ägna tid åt att skriva rent mina andra anteckningar för att få alla på samma ställe. Känner mig nöjd! (Och kände mig dessutom lite cool...) Vi var för övrigt på studiebesök på Östra sjukhuset i torsdags, det var roligt och nu hoppas man förstås att de hör av sig med erbjudande om sommarjobb!
Så, annars då? Jo, jag är kär. Det är konstigt att fortfarande känna så galet mycket efter så lång tid, men när jag tryggt somnar bredvid honom så känner jag hur rätt det är. Och när jag dessutom igen vågade gråta i hans famn, av samma anledning som alltid, då kan jag inte annat än känna ännu mer. Jag mår si så där, men som jag sa till en vän och som både min psykolog och min mamma har sagt; "en timme i taget". "En dag i taget" kan kännas som en evighet och det är väl lite så jag gör just nu. Och den här timmen när jag skriver det här, då mår jag bra. Jag har tänkt ut årets julklappar och beställningen ligger och väntar, jag har ett gäng tentor framför mig, en fest tillsammans med katt, ett hysteriskt julfirande med klassen och klänningsshopping kvar att göra. Dessutom en gran att plocka fram, ljusstakar att sätta upp, Emma ska komma på vardagsbesök, julkalendern börjar på måndag (både "Skägget i brevlådan" och "Trolltider" och chokladkalendern med Mumintrollen) och sen är jag plötsligt hemma.

E och Nea: Tre lyckliga dårar borde träffas, dricka öl, fördriva tid och spy galla över allt krångel. Och äta choklad och gå på hundpromenad förstås! Jag älskar er härifrån till evigheten. <3

Skiva femtiotre.
Brujeria. D.A.D.
Brujeria är mexikansk grindcore och jag har skrivit om dom här förut.
Då engagemanget är lite lågt och jag dessutom vill äta frukost och publicera detta inlägg så fuskar jag idag.

Dagens låtar:
Brujeria - Revolucion
D.A.D - Nineteenhundredandyesterday

Skiva femtiotvå.

Då har det gått en massa tid igen och ingen uppdatering. Det är alltid lite kluvet om jag vill göra bloggen till en "varje-dag-vad-jag-äter-har-på-mig-vilket-väder-det-är"-blogg eller om jag vill skriva inlägg med någon form av innehåll. Det lutar åt det senare och därför kommer uppdateringen mer sällan. För vem är egentligen intresserad av det vardagliga? De personer som vill veta, de får veta via andra kanaler och för mig är det inte så viktigt att uppdatera varje dag. Det ska vara lustfyllt och roligt att blogga, inte ett krav. Så ser jag det.
Senaste tiden har varit ganska låg och det är den fortfarande. Det kommer små ljusglimtar, som brev från trollungen där hemma, en social kväll med en klasskompis, öl med en gammal kompis och hans nya vänner. Fast i det stora hela så är det mest lågt. Demonerna som talar om för mig att jag kommer misslyckas med min utbildning invaderar mina tankar, för det visar sig mer och mer att de ämnen jag tror har varit mina starkaste i själva verket är några av mina svagaste. Datalektionerna går dåligt, den latinska grammatiken håller på att döda mig och svenska skrivregler ska vi inte prata om. Jag undrar hur jag har kunnat skriva uppsats tidigare, för som det är nu så kan jag inga som helst regler. Kanske är det helt enkelt dåliga betyg på de utbildningar jag har gått, att kraven har varit så galet låga att även jag har passerat som godkänd. Det är just nu en och en halv månad kvar till jul. Under den tiden ska vi ha sju tentor, det är mer än en tenta i veckan. Som tur är finns det fler som tycker det är lika jobbigt som jag, så kanske kan vi slå våra kloka huvuden ihop. Jul känns som långt bort, jag är inte helt säker på hur jag vill fira jul i år, ser mest fram emot årets juldagsfest med mina gamla kompisar. Mat, julklappslek, alkohol och snygg klänning från favoritbutiken Monsoon här i Göteborg. Och jo då, lussekatt och oboy hemma i soffan i Skräddis också, don't worry.
Jag vill för övrigt strejka. Insett att det här ständiga städandet, plockandet, handlade av mat, lagande av mat och plocka i och plocka ur diskmaskinen är så förgjordat tråkigt att jag önskar jag slapp göra det mer. Har lust att införa köpstopp även på mat, man är i den där mataffären vareviga dag och jag känner avsmak när jag kliver in. Dels för vår dåliga planering av handlandet och dels för att det känns så meningslöst, att man måste äta varenda dag, hela tiden. Människan är en oerhört korkad uppfinning. Börjar helt klart tro att vi är ett studentspexpåhitt från han där uppe. "Jag ska se hur länge de överlever", som att vi är "a giant antfarm". Nån som håller med?
Sen sist har Barack Obama vunnit presidentvalet i USA och det slog mig plötsligt hur lite jag egentligen bryr mig. För i det stora perspektivet kommer det inte påverka mig i mitt vardagliga liv. Och det är lite så jag känner inför övriga saker också, det är så sjukt lite som påverkar mig och mitt liv. Och det som jag själv kan påverka, det försöker jag påverka så gott jag kan. Demonerna kommer inte vinna, det finns omtentor för allt och det är inte en fullständig katastrof om jag får ett IG. Det gör mig inte till en sämre person, till en sämre moster/faster/syster/flickvän, det gör inte att jag blir uthängd som sämst i världen på skolans anslagstavlor och det påverkar inte mitt liv i stort. Jag ska ta fram min bok, börja bära med mig den igen och försöka använda tanken på: "Hur ser jag på det här problemet om sex månader?". Önska mig lycka till!
Ps. Har köpt boken Latin for dummies. Kan ju hända att det hjälper! Ds.

Skiva femtiotvå.
Black Sabbath. Fastway.
Black Sabbath är ett av världens allra största hårdrocksband med en av världens största (och mest excentriska) artister i spetsen, Ozzy Osbourne. Bandet bildades i Birmingham 1968 under namnet Polka Tulk, senare Earth och till sist Black Sabbath.
Fredagen den 13e februari 1970 släpptes den första skivan, Black Sabbath, och blev en enorm succé. Sina största framgångar hade bandet under 70-talet medan Ozzy fortfarande var med i bandet, men på grund av motsättningar mellan Osbourne och gitarristen Toni Iommi lämnade Ozzy bandet 1979. Frågan är om han blev utsparkad, meningarna går isär. Kanske tröttnade Iommi på Osbournes förhållande till alkohol och det faktum att Osbourne fick mycket mer uppmärksamhet än Iommi på spelningarna. Black Sabbath ses ofta som pionjärer inom genren heavy metal, skivan Paranoid ses som en av hörnstenarna i historien om heavy metal. Black Sabbath fortsatte spela även efter Osbourne lämnat bandet, och även idag turnerar en konstellation som kallar sig "Heaven and hell" land och rike runt och leker Black Sabbath. Black Sabbath har inte bara påverkat genren heavy metal, utan har även inspirerat såväl stonerrock som grunge och doom metal.
Allt som allt har Black Sabbath släppt arton album, åtta av dom med Ozzy Osbourne på sång och de övriga med olika sångare som till exempel Ronnie James Dio, Tony Martin och Glenn Hughes. Black Sabbath tappade dock mycket av sin popularitet då Ozzy Osbourne lämnade bandet, han var bandets största stjärna och skapade sig en helt egen solokarriär som han på något konstigt sätt har överlevt att fortsätta med än idag.

Black Sabbath: http://www.blacksabbath.com/
Fastway: http://en.wikipedia.org/wiki/Fastway_(band)

Dagens låtar.
Fastway - Say you will
Black Sabbath - In memory (with Glenn Hughes)

Skiva femtioett.

"En gång är den allra sista gången.

Det sista steget ned för trappan.

Lampan som släcks.

Ingen säger:

Nu var det sista gången.

En gång är det sista ordet viskat.

Det sista brevet skrivet och postat.

Nyckeln vrids sista gången om.

Dagen liknar de andra.

Du vet inte när och vill inte veta.

Men glädjen har alltid ett sista leende.

Någonstans dröjer det kvar.

Någon förvarar det djupt i sin saknad."

Viola Renvall (född 1905)

Idag är det storebrors födelsedag, skulle fyllt 39 år. Grattis grattis. Så nu är det tråkiga avklarat. Vi har just kommit hem från Västerbyn, varit vid graven och tänt ljus och lagt fem röda rosor. Fint blev det. Vädret matchade stämningen. Hann träffa mostern och Kalle en snabbis också och krama på Viggo-hunden. Nu väntar lite gin och en isbit. Skål brorsan.

Som tur är så finns det ett stort glädjeämne och det är att storasyster Linda och hennes sambo har fått sin bebis. En prins föddes den fjortonde oktober klockan 12.07 och han är alldeles vackrast i världen. I lördags samlades hela familjen (förutom Jesper) för borstj och päronprinstårta i Underberg och firade honom. Såg väl kanske mest ut som en groda egentligen, knappt vecklat ut sig ordentligt, men ändå hemskt söt och oemotståndlig. Lille prinsen, som den andra mostern sa, det ska bli roligt att lära känna dig!

Dagens skiva.

Accept. Bathory.

Udo Dirkschneider, säger det dig något? Om du har sett Percy Tårar så vet du att en av tyskarna som kommer till Stjärnstaden heter så och om du är ett fan av heavy metal så vet du att Dirkschneider är grundare och sångare i bandet Accept. Ett av de största banden inom genren speedmetal. Från början bildade Udo bandet Band X tillsammans med Michael Wagener, året var 1968 och platsen var Solingen. Under ett par år spelade bandet på ganska amatörmässig nivå, på okända festivaler och andra enklare tillställningar. Bandet slog igenom 1975 då de fick möjlighet att spela på Tysklands första rock'n'roll-festival, Rock am Rhein. Konserten ledde till ett skivkontrakt, men den första skivan, självbetitlade Accept, blev ingen succé. 1981 inträffade tre stora händelser som öppnade dörrar för Accept; först släpptes det tredje albumet "Breaker", sedan fick de ett kontrakt med managern Gaby Hauke (ett samarbete som skulle hålla i sig genom bandets hela karriär), tredje och kanske största händelsen var att Accept åkte med Judas Priest på turné. Nu fick världen utanför Europa upp ögonen för Accept. 1983 släppte bandet skivan "Balls to the wall" och nu gjorde Accept "mainstream-succé", texterna handlade om politik, sexualitet och mänskliga relationer. 1983 träffade bandet en tidigare medlem, Jörg Fischer, som återupptogs i bandet och de inledde en världsturné som avslutades på den legendariska festivalen Monsters of Rock. Efter ett tag valde Udo Dirkschneider att göra solokarriär då flera av bandmedlemmarna blev mer och mer intresserade av karriärer i USA.

Efter att Udo gjort solokarriär och en period av inaktivitet återupptogs Accept av sångaren David Reece, de släppte ett par demos för att kolla läget och sen släpptes skivan "Eat the heat". De inledde en USA-turné som följdes upp med en europaturné, men 1989 insåg bandet att det på grund av en hel hög anledningar var dags att sluta.

Och så då 1990, då släpptes en livesamling som hette Staying a life och fansen krävde en återförening. Udo samlade ihop det gamla bandet och de drog igång en världsturné, släppte skivan Objection Overruled 1993 och bandets återförening var en stor succé. Men det visade det sig ganska snabbt att tonåringarna hade vuxit upp och de avslutade karriären i huvudstaden av heavy metal, Tokyo, efter en världsturné tillsammans med Predator.

För att göra en lång historia kort så finns hela Bathorys historia på den här länken. Bathory.

R.I.P Quorton.

Accept: http://www.metal-archives.com/band.php?id=198

Bathory: http://www.metal-archives.com/band.php?id=184

Dagens låtar:

Accept - Fast as a shark

Bathory - Woman of dark desires