"En gång är den allra sista gången.
Det sista steget ned för trappan.
Lampan som släcks.
Ingen säger:
Nu var det sista gången.
En gång är det sista ordet viskat.
Det sista brevet skrivet och postat.
Nyckeln vrids sista gången om.
Dagen liknar de andra.
Du vet inte när och vill inte veta.
Men glädjen har alltid ett sista leende.
Någonstans dröjer det kvar.
Någon förvarar det djupt i sin saknad."
Idag är det storebrors födelsedag, skulle fyllt 39 år. Grattis grattis. Så nu är det tråkiga avklarat. Vi har just kommit hem från Västerbyn, varit vid graven och tänt ljus och lagt fem röda rosor. Fint blev det. Vädret matchade stämningen. Hann träffa mostern och Kalle en snabbis också och krama på Viggo-hunden. Nu väntar lite gin och en isbit. Skål brorsan.
Som tur är så finns det ett stort glädjeämne och det är att storasyster Linda och hennes sambo har fått sin bebis. En prins föddes den fjortonde oktober klockan 12.07 och han är alldeles vackrast i världen. I lördags samlades hela familjen (förutom Jesper) för borstj och päronprinstårta i Underberg och firade honom. Såg väl kanske mest ut som en groda egentligen, knappt vecklat ut sig ordentligt, men ändå hemskt söt och oemotståndlig. Lille prinsen, som den andra mostern sa, det ska bli roligt att lära känna dig!
Dagens skiva.
Accept. Bathory.
Udo Dirkschneider, säger det dig något? Om du har sett Percy Tårar så vet du att en av tyskarna som kommer till Stjärnstaden heter så och om du är ett fan av heavy metal så vet du att Dirkschneider är grundare och sångare i bandet Accept. Ett av de största banden inom genren speedmetal. Från början bildade Udo bandet Band X tillsammans med Michael Wagener, året var 1968 och platsen var Solingen. Under ett par år spelade bandet på ganska amatörmässig nivå, på okända festivaler och andra enklare tillställningar. Bandet slog igenom 1975 då de fick möjlighet att spela på Tysklands första rock'n'roll-festival, Rock am Rhein. Konserten ledde till ett skivkontrakt, men den första skivan, självbetitlade Accept, blev ingen succé. 1981 inträffade tre stora händelser som öppnade dörrar för Accept; först släpptes det tredje albumet "Breaker", sedan fick de ett kontrakt med managern Gaby Hauke (ett samarbete som skulle hålla i sig genom bandets hela karriär), tredje och kanske största händelsen var att Accept åkte med Judas Priest på turné. Nu fick världen utanför Europa upp ögonen för Accept. 1983 släppte bandet skivan "Balls to the wall" och nu gjorde Accept "mainstream-succé", texterna handlade om politik, sexualitet och mänskliga relationer. 1983 träffade bandet en tidigare medlem, Jörg Fischer, som återupptogs i bandet och de inledde en världsturné som avslutades på den legendariska festivalen Monsters of Rock. Efter ett tag valde Udo Dirkschneider att göra solokarriär då flera av bandmedlemmarna blev mer och mer intresserade av karriärer i USA.
Efter att Udo gjort solokarriär och en period av inaktivitet återupptogs Accept av sångaren David Reece, de släppte ett par demos för att kolla läget och sen släpptes skivan "Eat the heat". De inledde en USA-turné som följdes upp med en europaturné, men 1989 insåg bandet att det på grund av en hel hög anledningar var dags att sluta.
Och så då 1990, då släpptes en livesamling som hette Staying a life och fansen krävde en återförening. Udo samlade ihop det gamla bandet och de drog igång en världsturné, släppte skivan Objection Overruled 1993 och bandets återförening var en stor succé. Men det visade det sig ganska snabbt att tonåringarna hade vuxit upp och de avslutade karriären i huvudstaden av heavy metal, Tokyo, efter en världsturné tillsammans med Predator.
För att göra en lång historia kort så finns hela Bathorys historia på den här länken. Bathory.
R.I.P Quorton.
Dagens låtar:
