Skiva trettiofyra.

Slutprovet i KBT-skolan gick galant. Tänk vad man kan lära sig med hjälp av tankekraft, ett stort sammanbrott och en himla massa stöd från både professionellt och rent privat håll. Kungsmässanfesten gick helt utan missöden. Och som en extra supersurprise stod Lillasyster längst fram när *trumvirvel* Håkan Hemlin och Mats Wester aka Nordman stod på scenen. Kortare i verkligenheten än han ser ut på tv, men ändå. Nordman live. (Håkan Hemlin snusar rätt snus förresten, precis som Storebror! Sweet memory... hur konstigt det än låter.) Och innan dess snyggingen Mårten Andersson. När klockan var kvart i tolv åkte jag med bussen, med musik i mp3spelaren, en varm majkväll, finklädd och på väg hem till den allra bästa personen. Min kära Jesper. Tack för att du har lärt mig vad kärlek är. Nu har han lämnat in c-uppsatsen, så förhoppningsvis får vi lite mera tid ihop nu innan det är dags för honom att flyga över till ön igen. Vi ska åtminstone hinna med en golfrunda i Slottsskogen, en frukost på Egg&Milk och massor av mys och kramar och helt sjukt intern humor. Har alla par så många interna skämt och små tics för sig? Jag kastar ut frågan! Vingligheten har stabiliserats med hjälp av systrarnas snällhet, mammans pepp och solen som bara vräker ner över Göteborg. Det kommer bli en bra sommar, två helger i rad nu fulla med upptåg och prat och mat och vin och sol och glass. Sen två jobbhelger i rad och sen inte alls många dagar kvar (i ett längre perspektiv) till Västerbyn, Falun med släktkalas och till att äntligen få ta en lång lång promenad med älsk och spana efter russ och fasaner på Gotland. Jag skriver som en gammal bekant/vän; tänk vad mycket som kan hända på ett år. Maj 2008 är snart slut. Det är nu ett år sedan jag föll och fick lära mig den hårda vägen vad som kan hända när man tappar riktning i livet och har för mycket att försöka sortera. Nu vet jag bättre, känner mig själv bättre och även andra människor bättre. Jag är starkare nu, kommer falla igen men kommer också kunna ta upp mig själv igen. Psykologi är intressant. Nu väntar sommaren!

Skiva trettiofyra.
A Split Second. Arkangel. Bathory. Bauhaus. Billy Idol. Celtic Frost. Dismember. Evergrey. Fields of the Nephilim. Front 242. Himinbjorg. Jag Panzer. Kneeling at the Shrine. LARD. Leningrad Cowboys. Pissing Razors. Roffe Wikström. En välblandad skiva det här. Förutom det som står med i registret finns det alltifrån en cover på Vandraren till Peps Persson, från Melinda Wrede till Type O' Negative. A Split Second var ett belgiskt EBM/synth-band, bildade 1986 och splittrade 1991. Efter första skivan blev de signade till ett amerikanskt bolag och hamnade högt upp på de alternativa topplistorna. På de senare skivorna fanns frontmannen från Dead Kennedys, Jello Biafra, med på ett hörn. A Split Second blev sedermera ett soloprojekt för en av grundarna Mark Ickz. Dismember är deathmetal (måste ju finnas nåt nytt metalband på nästan varje skiva!) från Sverige. Celtic Frost är ett av de band som påverkat genren extreme/gothic-metal mest. De har inspirerat en hel flock band, bland andra Therion, Sigh, HIM, Nirvana och Dimmu Borgir. Allt eftersom åren har gått har bandet fått en mängd olika genrebeteckningar. De har gått från de tidiga albumens black metal/down tempo -trash metal och till de senare årens death/experimentell-trash metal. Av vissa har de, till slut efter att inte riktigt platsat någonstans, fått beteckningen avant garde-metal.
Så, vad har vi mer? Jag Panzer = power metal. Fields of the Nephilim = gothrock (med vackert namn!). Leningrad Cowboys = finska rockbandet som är mest kända för sina lustiga frisyrer och vanan att använda den Sovjetiska röda armékören på sina konserter. Grymma! Så det här är en riktigt bra blandskiva! Well done, bro'!

A Split Second: http://en.wikipedia.org/wiki/A_Split_Second
Dismember: http://www.dismember.se/
Celtic Frost: http://www.celticfrost.com/
Leningrad Cowboys: http://www.leningradcowboys.fi/

Dagens låt: Moskau - Dschinghis Khan
Och så självklart; en liten tribute.

Skiva trettiotre.

Wobbly. Känner mig lite sån. I lördags var en jättebra dag. Combat med Henke, jag barfota i äkta karatestil. Linneas examen på kvällen. Duktig och snyggast av alla! Ett skönt feministiskt moment på vägen hem. Kort klänning, obekväma skor som sen ledde till mer barfotagående, musik i öronen och helt ko-lugn. Alla borde få känna sig så säkra som jag gjorde då, jag var inte det minsta orolig och tittade inte en enda gång över axeln. Varje flickas/tjej/kvinnas rätt. Söndagen spenderades i soffan och hela dagen gick det bra, men mot kvällen kom ångesten och panikkänslan. Att inte ha gjort något bra, inget nyttigt och inte knappt gått ut fast solen lyste. Jag vet, det är dumt för det är ens fulla rätt att ha såna dagar, men Luther och Jante finns ju. Så efter ungefär sexton avsnitt av Sex and the city gick jag och la mig, i en ostädad lägenhet som jag sällan trivs i och med en liten klump av någonting i magen. Måndag = tester inför en eventuell utbildning till hösten. Hoppas att det dyker upp ett brev med en kallelese till en intervju (rättstavat!) också. Är iallafall bra på att skriva på tangentbord, även om det redan känns att jag använder laptop numera. 225 tpm, det är ju faktiskt grymt. Jobb på kvällen som flöt utan hinder. Det är fortfarande något som gör mig lite wobbly. Är det funderingar över att inte räcka till när jag ska ha systrarna på besök? Att få lov att vara femte hjulet eftersom att Jesper åker hem till Gotland på lördagen? Att lägenheten kommer kännas tom och kall utan honom? Skulle någon komma om jag planerade en fest till hösten eller skulle ingen kunna planera så långt eller kort i förväg för att de inte vet om de ens är kvar i landet? Jag känner mig inte alls top notch, behöver klippa mig och färga håret, lämna iväg en massa grejer till second hand och städa förrådet innan det blir för fullt. Städa mest hela tiden för övrigt, är helt hopplös på att hålla efter mig själv och jag blir galen. Jag antar att det bara är ett av de där tillfällena, då man hoppas på förändring och vill att den ska komma fort, mellan två olika jag. Detta jag och ett eventuellt nytt jag.
Jag har nykokt sylt i köket, havre&quinoa-gryn att göra gröt av, ekologisk flädersaft från Grängesbergs musteri i kylskåpet i en ny fin glasflaska, solen lyser och jag ska jobba ikväll. Så det blir nog bra. Och för övrigt, West coast riot vore nåt. Anyone?

Skiva trettiotre.
Amon Amarth - The crusher. Cat Rapes Dog. Darkane - Insanity. Dropkick Murphys - Mix. Dublin Fair - Mix. Manowar - Sign of the Hammer. Rammstein - Mutter. SPK. Spock. Weird Al. Vomito Negro. Yvonne. Cat rapes dog är ett svenskt EBM/electropunk/metal-band. Bildades i mitten av åttiotalet, släppte sin första skiva 1989 och spelar just nu in en ny skiva. Darkane, svensk heavy metal från Helsingborg, gått från trashmetal till deathmetal med inslag av orkestrar, körer och symfoniska ljud. Darkane spelar in nytt material och släpper snart en ny skiva, Demonic Art. Skivan Insanity (som är med på den här skivan) släpptes 2001 och här finns en recension från The Metal Observer. Dropkick Murphys är finfin punk från Boston med irländska/keltiska musikaliska inslag, lillasyster loves it! De bildades 1996 i en källare där de spelade en blandning av Oi!, irländsk musik och hardcore punk. Sin första fulllängdsskiva släpptes 1998 och sen dess har de släppt sex studioalbum, ett gäng liveskivor och varit med på en hel hög samlingar. Dropkick Murphys är ett av de största banden i sin genre och de är ett mycket aktivt band. De är ett relativt politiskt band, de är mycket engagerade för fackföreningsrörelsen. De är för övrigt "husband" för hockeylaget Boston Bruins och Boston Red Sox, baseball-laget. Många av deras låtar har blivit officiella inlednings-och-avslutningslåtar för dessa lag. Dublin fair är irländsk/keltisk musik det också, fast utan punk. Riktigt bra det också! De är från Karlstad, men det låter som att de är hämtade från en riktigt liten lokal irländsk pub nånstans på just Irland. På skiva trettiotre finns det lite mer metal med Manowar, 90-talsindiepop med Yvonne, synth med S.P.O.C.K och tysk industri med Rammstein.


Dublin Fair: http://dagensskiva.com/1999/02/26/dublin-fair-northern-shores/
Dropkick Murphys: http://en.wikipedia.org/wiki/Dropkick_Murphys
Darkane: http://www.darkane.com
Manowar: http://www.manowar.com/
Cat rapes dog: http://www.crd.se

Dagens låt: Dropkick Murphys The Spicy McHaggis Jig

Skiva trettiotvå.

Ibland kan ett negativt besked vara det bästa besked du kan få. Just nu är klockan strax halv nio. Första tvättmaskinen är igång, en liten promenad för att det var så otroligt skönt väder har tagits och jag försöker få in lite syre i lägenheten. Dalarna var en mycket bra uppladdning, dock var det svårt den här gången att kliva på tåget tillbaka ner mot Göteborg. Ville gå av igen och fortsätta vara hemma. Hann göra många roliga saker den här gången. Var ute med Fia bland allt drägg på Bolanche. Träffade Eva och hennes fiolelever i Skräddarbacken och fick spela fiol, sista lektionen innan barnens skolavslutning och Musikskolans vecka. Roligt! (Engelska från Småland, Birgers blues, Idas sommarvisa och en alldeles ny låt som hette Jugo. Och så favoriten, Äppelbo gånglåt!) Hälsade på Nina och Jonatan i röriga lägenheten. Och så bäst av allt, tog med mig Anna, Livia och Melker till Västerbyn. Lekte och busade tills kusinerna kom hem, Livia blev lycklig över att träffa Stina och stora kärleken Lowe. Jag och Anna tog en skön promenad med Melker i vagnen och pratade en massa. Mormor fyllde år så det blev middag och tårta med hela köket fullt av folk. Precis som jag vill ha det! Spelade mycket fiol hemma i mamma och pappas hus, Nordman och gamla favoritlåtar från Suzukiböckerna. Så skönt att jag fortfarande kan! Nu är det en vecka sen jag kom hem och under den tiden så har jag jobbat, fightats på combat med Helena och polisbruden, sett på nya favoritfilmen Flåklypa Grand Prix med Jesper och nu är det tvätt av lakan som gäller. Jobba två dagar till den här veckan och på lördag blir det Collage på Lorensbergsteatern med Linneas avgångsklass. I år ska hon få en blomma! Och snart kommer mamma och pappa hit och sen systerhelg och sen en månad kvar till semestern. I will make it everywhere, got my family here beside me and I get by with a little help from my friends!

Skiva trettiotvå.
Fear Factory - Demanufacture. Hellacopters - Payin' the dues. Mortuary Drape - Secret Sudaria. Paradise Lost - Mix. Paradise Lost - Believe in Nothing. Rotting Christ - Khronos 666. Shamash - Eternal as time. Sigh - Hail Horror Hail. Sigh - Infidel Art. Sigh - Scenario IV - Dead Dreams. Sigh - Scorn Defeat. En skiva full av metal. Fear Factory är ett amerikanskt metalband, ett av de mest inflytelserika banden under 90-talet. De blandar death, groove, trash och industrial-metal. Bandet har turnerat med band som Black sabbath, Pantera, System of a down, Dream Theatre och Rammstein. De har sålt över en miljon skivor bara i USA och är ett av de största metalbanden. Fear Factorys skiva Demanufacture släpptes 1995 och ses bland kritiker som den skiva som definierar bandet bäst, skivan nådde höga placeringar på olika listor i USA och vid tioårsjubileet gavs den ut igen som ReDemanufacture.
Hellacopters är ett av sveriges största hårdrocksband, bildades 1994 av trummisen Nicke Andersson från Entombed och Backyards Babies gitarrist Dregen. Bandet växte från ett sidoprojekt till att bli ett av de allra största hårdrocksbanden i Sverige. En samlingsskiva gavs ut förra året och i ett pressmeddelande meddelade bandet att de går skilda vägar. (Dregen lämnade bandet redan 1998.) Albumet Head off är bandets sista och turnén i september blir ett farväl till fansen. Mortuary Drape, Shamash och Rotting Christ är tre black metalband från i nämnd ordning Italien, Mexico och Grekland. Kanske inte de länder man tänker på i första hand när man hör ordet deathmetal eller black metal, men de visar ändå att metal är en genre som finns över hela världen. En manifestation för att musik är något som binder ihop människor!
Och när vi ändå pratar om musik från andra länder så kommer bandet Sigh som en frisk fläkt, eller hur frisk den är när det är black metal vet jag inte, ett band från Tokyo. Räknas som det första black metalbandet från Japan, i en tid då death/black-metal kom mestadels från Skandinavien. De bildades 1990 och från början var de ett ganska klassiskt metal-band, men har med tiden förflyttat sig mot en mer avant-gardistisk stil. De inkluderade så småningom nya elemet till sin musik, såsom pianon, kvinnliga körer, orkestrationer med klassiska influenser och oväntade känslo/stil-ändringar. Senaste skivan Hangman's hymn släpptes 2007, så bandet har hängt med i många år nu. De har inspirerats av band som Venom (2007 släppte de en hyllningsskiva till bandet) och Celtic Frost.
Trivia: första bokstaven i bandets alla album blir SIGH SIGH. Det är helt klart lyssningsbart!


Fear Factory: http://www.fearfactory.com/
Hellacopters: http://www.hellacopters.com/
Sigh: http://www.sighjapan.com/

Dagens låt: Shamash - Eternal as time

Skiva trettioett.

Efter åtta månaders höst har då Göteborg intagits av sommarvärme. Lillasyster är glad över värmen och solen och har solskyddsfaktorn i högsta hugg för att kunna njuta fullt ut. Det enda som gör det hela lite sorgligt är att det går så fort. Idag doftade det redan både hägg och syrén och allt runt omkring blommar helt hysteriskt. Hinner ju inte riktigt med. Och känslan av att vara utan ett eget crew pickar på lite uppmärksamhet, men jag förtrycker den. För mitt sammanhang kommer, det finns ett slut på ICA-perioden och framförallt; jag har en kärlek som lyfter mig uppåt. Jag kanske inte har den största umgängeskretsen att hänga med, kanske inte en telefonbok med en massa folk som jag måste ringa och fråga vad de gör men jag har träffat någon som jag delar en vardag med. En vardag som ofta har guldkant. Som idag. En kall Mythos/Alpha på Lilla Tavernan på Olivedalsgatan och god grekisk mat och massa struntprat. Efter en hemskt lång dag på jobbet var det utmärkt. Tack älsk! <3
I onsdags fick jag med beröm godkänt av min psykolog. Det var ett bra sista samtal. Vi kunde knyta ihop det som vi pratat om under våra sessioner. Lärorikt, jobbigt, svårt och skönt har det varit. Lärt mig att det är okej att känna. Att det tar lång tid för kropp och huvud att bearbeta sorg. Hittat riktningar, fått hjälp på traven med att hitta lugn inombords. Jag är så tacksam för all hjälp. Och det kommer bli lite tomt utan en bokad tid i kalendern.
Nu åker lillasyster hem till Dalarna ett par dagar. Vernissage i Falun, mat hos mamma och pappa. Träffa Livia och Melker. Höra mormors berättelse om Dalai Lama som hon träffat. Se mitt vackra fina Västerbyn i försommarskrud. Trots att Daniel lämnade mig där så kommer Västerbyn alltid vara vackrast. Och den vackraste bilden i huvudet är storebror i t-shirt och shorts, med hundarna kring benen, promenerande över någon av alla åkrarna.
VLMF? För minnena. För kärleken. För familjen. För hoppet. Och för mig. Godnatt.

Skiva trettioett.
Amon Amarth. Disturbed - The sickness. Electric Hellfire Club. Gamma Ray. Humor (Rally mm) In flames. Misfits. Project pitchfork. Rorschach Test - Peace minus one. Rorschach Test - Unclean. Septic flesh. Soilwork. Börjar från slutet. Soilwork är ett melodiskt dödsmetall-band från Helsingborg. Från början var de inspirerade av band som Pantera, Carcass och Meshugga, men efterhand började de rikta in sig mer på melodisk metal. Första skivan, Steelbath Suicide, släpptes 1998 och gav bandet stora framgångar och 1999 kom det andra albumet som ledde till att bandet introducerades i USA. Med draghjälp och reklam för skivan av självaste Rob Halford från Judas Priest turnerade bandet i både USA och i Europa (tillsammans med Nevermore). Under åren har bandets line-up ändrats ett par gånger men sångaren Björn "Speed" Strid är fortfarande kvar, fansens största besvikelse var att gitarristen Peter Wichers lämnade bandet av personliga skäl 2006. Soilwork turnérar för fullt och kan ses närmast på Metal Town i Göteborg och på Arvikafestivalen. Project Pitchfork är ett tyskt band i darkwave-genren. Med inslag av electro, gothrock och synth är det här riktigt bra. I februari 2008 släpptes deras senaste album, Wonderland/One million faces. Mer på skivan; mestadels deathmetal, rock från Illinois och glad svensk humor med favvogänget i Rally. Electric hellfire club är ett spännande band som blandar glam metal, techno, gothisk rock och samplingar till ett alldeles eget sound. Bandet bildades när en av medlemmarna i My life with the Thrill Kill Cult hoppade av och då istället startade Electric hellfire club. Dessa två band kommer tillägnas ett alldeles eget inlägg längre fram i bloggen.


Soilwork: http://www.myspace.se/soilwork
Project Pitchfork: http://www.pitchfork.de/
Electric Hellfire Club: http://www.electrichell.net/
Disturbed: http://en.wikipedia.org/wiki/Disturbed
Septic Flesh: http://www.myspace.com/septicfleshband

Dagens låt: In flames - Suburban me
Bonus: Papi Raul

Skiva trettio.

Jag vet. Länge sen uppdatering nu igen. Jag säger som Pricknallen; jag har glumt det. Så, sen sist. Stockholmshelgen med mamma, medium och large var lugn och trivsam. Lunch på Bolero och teater på Orionteatern. Kvällen avslutades med crepes och cider på La Crepe. Väldigt gott och trevligt att sitta och prata en massa. Hotellfrukost på Mauds hotell och sen spatserade vi runt inne i city. Kulturhuset och Designtorget och sen fika på Coffee by George innan mitt tåg gick hem. Väldigt bra! På stationen väntade min bästaste vän Emma och vi åkte hem till färdiglagad husmanskost hemma hos Jesper. Bra mat för två dalkullor. Äppelkaka och glass till efterrätt framför favoriterna i Varan-TV. Mycket prat och skratt. På måndagen blev det invigning av nya minigolfbanan vid Linnéplatsen. Sen åkte jag och jobbade en stund. Fortsatt prat och mer Varan-TV hela kvällen och sen film till mitt i natten. Så himla bra dagar. Skickade med en tår i ögonvrån hem henne på tisdag morgon och sen gick jag till Myrorna och köpte tavelramar. Målade om en ram och glitterlimmade för fullt. Så nu är affischen från teatern inramad och korten på Charlie Chaplin som inhandlades på kulturhuset också, så det är bara uppsättning kvar. Kommer bli fint! Valborg firades med jobb och fiolträff med mastodontfika. Tycker fortfarande dock att det spelas för lite och pratas för mycket. Grrr. Träffade Jesper och tittade på cortegen. Kunde inte sova på natten så torsdagen blev lång och trött, sov igen natten mellan torsdag och fredag så fredagen blev istället riktigt bra. Lågt blodsocker ett tag, men det gick ändå. Handlade lite plockmat (breasola, salami, tacochips, vindruvor och ost) till kvällen och såg på lite film med förkylningsdrabbade Jesper. Och så där, då var vi tillbaka på rätt dag. Läget är någorlunda under kontroll, har bara några småsaker som jag behöver ta tag i och så hoppas jag att jag får semester så jag kan åka hem en sväng. Och från två oberoende källor så har jag hört att jag är världens bästa Jonna. Det är inte dumt det. Lillasyster är nöjd.

Skiva trettio.
Gott & Blandat, till exempel: Amon Amarth. Marilyn Manson. KLF. Foo Fighters. Bob Dylan. Jack Off Jill. Osv...
Det är roligt med blandade skivor, men svårt att blogga om för de innehåller så mycket som jag inte vet vad jag ska ta med och inte. Covers på åttiotalspop trängs med metal, rock med Bob Dylan delar utrymme med S.P.O.C.K. Amon Amarth till exempel är ett melodiskt dödsmetalband från Stockholmsförorten Tumba. Namnet kommer från Tolkiens Midgård och betyder "Mount Doom". Bandet började som ett grindcoreband men utvecklades senare mot dödsmetall. Amon amarth kan ses på Göteborgs stora metalkalas Metaltown i slutet av juni.
Foo Fighters, en hel del konstig tysk punk, metalcore med Nientara, theme from Terminator 2, Rammstein, ett vikingametalband från Frankrike som heter Himinbjorg, Marilyn Mansons vackra stämma och ett gammalt göteborgskt proggband från 70-talet som heter Motvind. Weird Al sjunger "Another one rides the bus". En rolig drift med Queens låt Another one bites the dust. Skivan rymmer även Dökött, Eiffel 65, Reel Big Fish, Ebba Grön och Stefan Sundström. Och en hel del annat.

Dagens låt: Sisters of Mercy - Amphetamine Logic
(Den här låg som en alldeles anonym låt i spellistan. Så den fick det bli!)