onsdag 2 april 2008

Skiva tjugofyra.

Jag kunde! Kunde spela fiol alltså. Efter en lång dags väntan och en tidsmiss på en timme så fick jag spela igen och efter en liten stund lydde fingrarna. Roligt! Folkmusik is the shit. Uppehåll nästa vecka. Årets mest otursdrabbade kurs? Men desto längre håller den på i vår så mig gör det inget. Det kommer bli bra. En bra grej att göra bara för min alldeles egen skull. Poäng till mig! Fyllt på biblioteket idag och bäst av allt, lånat en DVD med en konsert från 2002 med *trumvirvel, sambabateri och jubel* Håkan Hellström! Hämtade ut våra biljetter idag. Att gå igenom Göteborg city med hans röst i öronen (på hans födelsedag och allt!) är bland det bästa som finns. Inte ens GBG-regn kan få mig på dåligt humör då. Bara åtta jobbdagar och en ledig kvar innan konserten. Det är ju ingenting! Vissa personer har åkt till Paris och London, inte ett dugg orättvist. Nu är det dags att sova.
Godnatt och kom ihåg att lyssna på Håkans nya.

Skiva tjugofyra.
666. Anders F. Rönnblom. D.A.D - Good Clean Family Fun. Fredrik Lindström. Kent - Hagnesta hill. Pixies - Doolittle. Pixies - Surfer Rosa. Scooter - Sheffield. The Ark - We are the Ark. Det här är en av de bästa skivorna jag stött på hittills. Kanske för avsaknaden av death/black-metal. Det närmaste metal jag kommer är D.A.D, aka Disneyland after Dark (som de såklart inte fick heta särskilt länge för ett större företag) som sjunger heavy-rock. Kommer ursprungligen från Danmark, startade i Köpenhamn 1980. De ville göra musik som var en motreaktion mot all negativ musik inom punkgenren, så de ville skänka glädje genom sin musik och sina spelningar. Deras texter är både humoristiska och ibland något melankoliska. De har ändå en positiv grund i sin musik och även om den danska brytningen ibland hörs lite väl mycket så är det lyssnarvänlig snäll rock. 666 och Scooter får väl representera technon som lillasyster ofta lyssnade på när hon befann sig på Cozmoz dansgolv. The Pixies är ett amerikanskt rockband bildat i Boston. Med texter som handlar om allt ifrån film och religion och inte sällan sjungna på spanska hör de till ett av de mest inflytelserika banden. Band som exempelvis Nirvana och Sonic Youth har följt i spåren av The Pixies och Kurt Cobain angav ofta The Pixies som sin största inspirationskälla. Slammiga gitarrer, en blandning av punk och poprock och ett alldeles eget sound som inte lämnar någon oberörd. Ett av Storebrors favoritband. En av mina favoriter inom den svenska stand-upen är Fredrik Lindström och det finns en hel hög av hans nummer med på den här skivan. Språkpolis som jag är så kan jag inte låta bli att tycka om honom. Vackra skivan Hagnesta hill med Kent. Svenska Anders F. Rönnblom är en vis/rock-sångare som varit aktiv sen sextiotalet och är trots att han släppt mer än tjugo skivor ganska okänd. Hans kritiker drar ofta upp att han är för inåtvänd och svår, men hans fans är trogna. Anders F. Rönnblom var aldrig en del av proggrörelsen, utan han inspirerades mer av Grateful Dead och Bob Dylan. Mest känd är han för singeln "Det är inte snön som faller". I mina öron är det vackert och lite Lustans lakejer över det hela. Vi avslutar den här kalasskivan med The Arks debutalbum We are the Ark. Örongodis!

The Pixies: http://en.wikipedia.org/wiki/Pixies
D.A.D: http://www.d-a-d.dk/
Kent: http://www.kent.nu/
Anders F. Rönnblom: http://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_F._R%C3%B6nnblom
Fredrik Lindström: http://www.fredriklindstrom.se/
Scooter: http://www.scootertechno.com/

Dagens låt(ar): The Pixies - Oh my golly!
Och till Tilla på hennes födelsedag; Kent - Musik non stop.

1 kommentar:

Unknown sa...

Jag minns när D.A.D. var förband(!) till Status Quo (stavning?) i Säterdalen (det är sant)och jag och Pinnen åkte hem till Hedemora innan huvudbandet hunnit starta.

På något sätt måste det ha varit Riskin' It All-turnén för de hade en gigantisk soffa på scen.

Och man hörde inte så mycket av deras speciella countryrock längre.

Men det var bra drag och det här väcker minnen må du tro.